Saker som har hänt
Sitter och läser igenom ett dokument som mamma skicka till mig, hon beskriver hur min skolgång har varit, det brevet gav hon till min första gymnasium skola.. Från dag ett i skolan var det mobbning, lärare som bara kunde peka ut hur dålig jag var på saker m.m
Och jag minns tiden från lågstadiet, jag minns till och med lärarens namn! Det gör ont att minnas, det gör ont att se tillbaka. Jag måste börja se mina spöken i ögonen, för jag måste få må bättre..
Jag minns mobbningen genom hela min skoltid..
En del av dokumentet:
I alla dessa möten poängterades det gång på gång hur besvärlig hon var, hur mycket hon gjorde som var fel, hur mycket bättre allt skulle vara om hon bara skärpte till sig och koncentrerade sig på det hon skulle etc… osv… Som förälder kände man sig totalt maktlös, misslyckad och heligt förbannad på hela skolsystemet som systematiskt tryckte ner ens barn…
Hon fick ju tidigt lära sig att det var fel på henne och ingen annan.
Jag gick här i andra klass, jag var 8 år och pratade om att det borde vara bättre om jag inte fanns!